Sweden Rock Festival 2022

8.–11. juni 2022

Festivalernas kung

Sweden Rock Festival 2022 bjöd på höjdpunkter som Megadeth, Accept, Volbeat, In Flames, Mercyful Fate, Amaranthe, Nightwish och Within Temptation.

Tekst & foto Johan Thunberg

Nu finns det bara en sak som man pratar om i Sverige. Vem ska till Sweden Rock? Har aldrig varit med om en sån längtan till något sen jag va barn. Husvagnen är lastad, det tar 3 timmar att köra från Jönköping till den lilla byn Norje i Blekinge. Precis vid Norje havsbad ligger det stora öppna gräsytor som har varit åkrar och hagar. Nu för tiden varken odlas eller betas det här. Det markägarna och byborna gör nu för tiden är att hyra eller låna ut mark, trädgårdar och hus till alla 42000 med biljett + 9000 ackrediterade människor. Som invaderar under 4 dagar denna lilla ort. Väl framme är det bara att parkera husvagnen vid samma plats som vi gjort i många år. För mig blir det 21 året nere på SRF. Plocka fram biljetten (som är 3 år gammal) och en öl som ska tas i samband med att man går till biljett inlösen och får sitt armband. Den traditionen bryter man inte.

Större festivalområde

I år har man ökat ytan inne på festivalområdet rejält. Med mera toaletter större läktare och framför allt ännu mer matställe. Ett helt nytt område har tillkommet där Tält scenen har placerats med anslutande toaletter och matställen. Men det bästa med det nya området är den helt nya win garden. Där du kan sitta ner och ta ett glas vin eller champagne. Nytt för i år är att alla scener utan Festival Stage är öppna redan på onsdagen.

Det är helt klart att man utvecklar SRF på ett mycket positivt sätt. Köerna till entré och toaletter som innan kunde vara fruktansvärda, är som helt bortblåsta. Man tar in mer folk men har tagit höjd för detta, genom att öka området. Där man märker att det är mer folk är framför scenerna. Det är duktigt med folk redan mitt på dagen. Vilket är helt fantastiskt, inte minst för banden. 

När jag nu tittar tillbaka på årets upplaga av SRF får jag nog säga att den slår alla andra 20 år.

Om det är för att det har varit 2 år med inställd festival eller inte behöver vi inte fundera så mycket på. Redan första bandet ut VA Rocks drog fantastiskt mycket publik. Det va då som jag förstod att det här kommer bli kämpigt med att ta sig långt fram på de stora spelningarna. Med enbart presspass har jag inte tillgång till fotodiket. Men det är ju bara att jobba på. Ville fota mer band men tiden fanns tyvärr inte. Betygen jag sätter kan verka lite höga i bland. Men jag väljer själv vilka band jag ska bevaka. Så givetvis väljer jag efter eget tycke och smak.

Ett band som jag valde bort helt va Guns N’ Roses. Eftersom bandet förbjöd all fotografering, tänkte jag, vill man inte ha några bilder publicerade, så vill man nog inte att någon skriver heller.

Kvinnlig dominans

Ser man på banden kan man lätt konstatera att de kvinnliga rösterna var helt dominerande i år.

Man har länge pratat om männens dominans i hårdrocks värden. Men årets festival skakade om i grytan ordentligt. Nightwish med den otroliga Floor Jensen gör en av de bästa spelningar jag sett. Tror bara att det är Rammstein som kan mäta sig med detta. Within Temptation med Sharon den Adel når nästan upp till samma klass. Sen har vi Amaranthe som kommer där efter Elize Ryd har också en fantastisk utstrålning och röst. Alla tre banden har duktiga musiker och en scen produktion som lyfter hela framträdandet. 

Övriga höjdpunkter va Megadeth med en på nytt född Dave Mustaine. Den absolut maffigaste och bästa spelning jag sett med bandet. King Diamond har jag sett live många gånger. Men med Mercyful Fate va första gången. Ett klassiskt band som har hängt med hela min uppväxt och vilket framträdande det blev. King Diamond du är kungen! 

 

---

ONSDAG

Megadeth

Äntligen, en Megadeth konsert att skriva hem om. Dave Mustaine är ju inte den mest sprudlande killen i rock världen. Oftast stående framför sitt mick stativ lått framåt lutad och håret som täcker hela ansiktet. Så kan det se ut en hel konsert. Oftast på en helt naken scen. 

Nu när Megadeth drar igång gör man det med skärmar, upphöjt trumset och en högtalarvägg.

Första låten är klassiska «Hangar 18». Ljuset och skärmarna får hela scenen att explodera. Mitt i detta hittar vi Dave Mustaine, här kommer han till sitt absoluta rätta jag. «The Threat Is Real» är ingen favorit men bandet gör det bra. Tredje låten «Dead and the Fugitive Mind» är där emot en favorit och tillsammans med videoskärmarna och ett perfekt ljus arrangemang blir det magiskt.

Till introt «Conquer or Die!» dyker Vic Rattlehead, Megadeths maskot upp på scenen. En cool grej som förgyller hella upplevelsen. Under «Sweating Bullets» blir det allsång och Dave är ute och manar publiken. Det märks att han har en riktigt kul kväll. Den stora allsången blir till «A tout le monde». 

Även om man är en legend är det inte bara att gå upp och dra sina låtar. Man måste ha en hel show och det har Dave fattat.

När vi går in i finalen gör vi det med «Symphony of Destruction». Den absolut bästa låten under kvällen. Dave tackar publiken för kvällen och gör det länge, för att sedan dra igång «Peace Sells». Där vi får träffa Vic Rattlehead för andra gången i kväll. 

Dena magiska kväll avslutas med «Holy Wars… The Punishment Due» – helt rätt avslutning.

Vad kan man säga, även om man är en legend är det inte bara att gå upp och dra sina låtar. Man måste ha en hel show och det har Dave fattat. Helt enkelt wow.

8/10

Låtlista

1. Hangar 18
2. The Threat Is Real
3. Dead and the Fugitive Mind
4. Angry Again
5. Conquer or Die!
6. Dystopia
7. Sweating Bullets
8. The Conjuring
9. Trust
10. A tout le monde
11. Wake Up Dead
12. Symphony of Destruction
13. Holy Wars… The Punishment Due

---

TORSDAG

Accept 

Vi kommer in på området precis när Accept drar igång. Med «Zombie Apocalypse» från senaste skivan. Det är mycket folk framför stora scenen. Det här kan nog bli bra. Andra låten här också från nya skivan, bra låtar men publiken är inte riktigt med på noterna.

Tredje låten är «Living for Tonite». Nu börjar det bli stämning, en av mina favoritlåtar. Det klassiska Accept soundet kommer fram på ett mycket bra set. Med 3 gitarrister på scen. Med bandets härförare Wolf Hoffman, som alltid har ett leende på läpparna. 

Sen svajar det rejält i låt listan. Jag blir ganska skeptisk till hela framträdandet. Men så är vi framme vid låt nummer 9 «Princess of the Dawn» och allt fullständigt exploderar. Ett batteri av lite äldre låtar som publiken definitivt kan och sjunger med till. När vi kommer fram till låt 14 som innehåller 4 låtar från början av 80 talet, en bra start på avslutningen. Första låten ut är «Balls to the Wall» som är bandets outstanding största hits. Avslutnings låten är «I’m a Rebel». Lite förvånad av detta val, men det funkade perfekt i solnedgången.

7/10

Låtlista

1. Zombie Apocalypse
2. Symphony of Pain
3. Living for Tonite
4. Restless and Wild
5. Overnight Sensation
6. The Abyss
7. Objection Overruled
8. Shadow Soldiers
9. Princess of the Dawn
10. Fast as a Shark 
11. Metal Heart
12. Teutonic Terror
13. Pandemic
14. Demon’s Night / Starlight / Losers and Winners / Flash Rockin’ Man
15. Balls to the Wall
16. I’m a Rebel

Volbeat

Vad säger man om Volbeat, ett band som delar hårdrocks publiken med sitt flörtande med rockabilly och Elvis. Personligen älskar jag denna kombo. Nu är det upp till bevis, headline på Sweden Rock, ingen dålig uppgift.

Bandet börjar med «The Devil’s Bleeding Crown». Ljuset och den stora bildskärmen bak på scenen bildar en snygg inramning, ser riktigt mäktigt ut. Men tyvärr är det lite trevande det verkar inte som man får med sig publiken. Femte låten är «Ring of Fire», en Johnny Cash cover som har varit med på samtliga spelningar jag sett med Volbeat. Börjar bli lite tjatigt.

Men nu händer det, «Sad Man’s Tongue» ljuder från högtalarna och stämningen stiger. Efterföljaren är en av mina favoriter «Fallen». En låt som är tillägnad Michael Poulsens pappa. Här får vi även lite allsång. «Evelyn» har man inte spelat live i år men nu var det dags och Mark Grave var med på sång. 

Det syns att bandet har en bra kväll.

Temperaturen är nu något helt annat, än i början av spelningen. Bandet tuggar på och nästa låt «Last Day Under the Sun» får publik havet att gunga med. När «Wait a Minute My Girl» dundrar ut över Fältet går det inte att stå still. Hela publikhavet gungar med. Det syns att bandet har en bra kväll.

Man spelar hela 5 låtar från senaste plattan som släpptes förra året och alla håller mycket bra live.

Från låt 16 «Becoming» som man tillägnar L.G Petrov från Entombed och fram till låt 19 är det lite vakuum. Men avslutningen med «Die to Live», «For Evigt» som är deras största hitt i Sverige och till sist «Still Counting» som är bandets mest spelade låt på Spotify, har bandet klarat uppgiften som headline band på Sweden Rock med flaggan i topp. 

8/10

Låtlista

1. The Devil’s Bleeding Crown
2. Pelvis on Fire
3. Temple of Ekur
4. Lola Montez 
5. Ring of Fire
6. Sad Man’s Tongue 
7. Fallen
8. Evelyn
9. Last Day Under the Sun
10. Wait a Minute My Girl
11. Black Rose
12. Shotgun Blues
13. Seal the Deal
14. The Devil Rages On
15. Slaytan / Hallelujah Goat / I Only Wanna Be With You 
16. Becoming (dedicated to Lars-Goran Petrov of Entombed)
17. Doc Holliday 
18. The Sacred Stones
19. Die to Live
20. For Evigt
21. Still Counting

Nightwish

Detta fantastiska Finska band med den holländska sångerskan Floor Jensen som i övrigt bor i sverige. Det fick vi höra under kvällen då nästan allt mellan snack från Floor va på svenska.

Introt är på 1:30 med rök och eld, stämningen går att ta på. En smäll och första låten ut «Noise» ekar över publiken. Det ger en mäktig känsla. Ärligt talat tror jag inte Floor kan missa en ton. Det är helt otroligt vilket röst register hon besitter. En utomordentlig inledning. Andra låten är «Planet Hell» med sitt mäktiga intro. Elden sprutar och röken ligger tät. Floor pratar med publiken som är helt med på noterna. Ser bilderna på publikhavet från bildskärmarna, helt otroligt mycket folk.

«Tribal» är inte min favorit men bandet gör låten riktigt bra live. «Élan» är en av Nightwish parad låtar.

Med Troy Donockley på flöjt höjer det live känslan rejält. Loket Nightwish bara kör bara på i den svenska natten. Nu dags för en saga, «Storytime» en riktig hit som framförs i världsklass. Man ångar på med «Dark Chest of Wonders», «I Want My Tears» och «Nemo». När det blir dags för «Sleeping Sun» får man tid att reflektera över det som hänt och det är en show av yttersta världsklass. 

Nästa gång Nightwish kommer till Sweden Rock blir det givetvis som headline.

Floor Jensen visar verkligen under «Last Ride of the Day» att hon är en av de absolut främsta frontfigurerna i värden. På det sätt som hon för sig på scenen. Det ser nästan ut som hon går och tackar hela bandet under låten. Näst sista låten är «Ghost Love Score» kanske deras mäktigaste låt.

Till sist kommer «The Greatest Show on Earth» och det beskriver ordagrant hela konserten. En av de bästa framträdande på jorden.

Att man sen inte fick höra «The Phantom of the Opera» och «Wish I Had An Angel» gör ju bara att man vet vilken låtskatt det här bandet sitter med. Nästa gång Nightwish kommer till Sweden Rock blir det givetvis som headline. Allt annat vore otroligt.

9.5/10

Låtlista

1. Noise
2. Planet Hell
3. Tribal
4. Élan
5. Storytime
6. How’s the Heart?
7. Dark Chest of Wonders
8. I Want My Tears
9. Nemo
10. Sleeping Sun
11. Shoemaker
12. Last Ride of the Day
13. Ghost Love Score

---

FREDAG

Amaranthe

Nu är det dags för en rejäl dos med melodic death metal, trance metal och metalcore. Det är så som bandet beskriver sig själva. Öppningslåten är «Fearless«, elden sprutar på scen. In kommer Elize Ryd med sin fantastiska röst och äger från första ton. Efter Elize kommer den growlande sångaren Henrik «GG6» Englund Wilhelmsson trodde jag, men nej ut stiger en blåhårig liten kille vid namn Samy Elbanna from Lost Society läser jag mig till efter spelningen. Henrik har valt att kliva av för att vara mer med sin familj. Efter Samy kommer den fantastiskt duktiga sångaren Nils Molin. 3 röster gör Amaranthe unika och helt fantastiska att lyssna på. Inlednings låten «Fearless» och låt nummer 2 «Viral» kommer från senaste plattan Manifest. Som ger en fantastisk start på framträdandet. 

Låt 3 till 7 är rena adrenalin kicken. Fullt ös från scenen, alla 3 sångare är hela tiden i rörelse och elden sprutar. Känns i marken när publiken hänger på. Helt fantastiskt i solskenet. Den låten som drar ner tempot lite är «Make It Better», ingen dålig låt men jag skulle nog placerat den något senare. När vi väl är framme vid låten «Amaranthe» är det bara skönt att tempot sänks. Här får Elize verkligen fram sin fantastiska röst tillsammans med Nils. Det är 28 grader i skuggan men ändå får jag gåshud en av dagens höjdpunkter.

«Helix», «Strong» och «The Nexus» avslutar ordinarie settet. Märks på publiken att det är varmt, lite avslaget. Utan för den skull vara dåligt. Extra nummer blev det, 3 låtar dessutom. «Archangel», «The Song» och den givna avslutningen «Drop Dead Cynical», som levererades med ännu mer eld och fyrverkerier.

8/10

Låtlista

1. Fearless
2. Viral
3. Digital World
4. Make It Better
5. Call Out My Name
6. Hunger
7. Maximize
8. Amranthe
9. Helix
10. Strong
11. The Nexus
12. Archangel
13. That Song
14. Drop Dead Cynical

In Flames

Folk som känner mig vet att detta är mit husband. Så det är ett band jag kan på mina fem fingrar.

Det börjar inte bra, bandet kliver på 20 min för sent. Inte den starten jag ville ha. Eftersom Mercyful Fate skulle spela på scenen mitt i mot direkt efter In Flames. Inledningen med «Alias» får ändå publiken att komma igång. Att spela på festival är lite annorlunda, efter som det är en hel del i publiken som normalt inte lyssnar på In Flames. Så att man spelar «Everything’s Gone» som andra låt tycker nog både jag och publiken va lite fel. Men bandet studsar tillbaka med «Where the Dead Ships Dwell». 

Men det är först när man drar igång «Cloud Connected» som stämningen höjs rejält. Sen följer ett gäng med äldre låtar som funkar så där på SRF publiken. För att följas av bandets nya låtsläp «State of Slow Decay» den funkar absolut för mig. Men inte riktigt hos den breda massan.

Bandet gör det bra, men kan absolut bättre än såhär.

Resten av In Flames får jag se från andra sidan fältet, framför den andra scenen. När jag kommer fram ljuder «Only for the Weak» ut ur högtalarna, det här går hem. Från låt 15 «Deliver Us» och ända in i mål är det bra tryck. Det som slår mig när jag står vid andra scenen är den fantastiska ljus showen, som man ser på ett helt annat sätt när man kommer en bra bit ifrån.

Bandet gör det bra, men kan absolut bättre än såhär. En dag på jobbet helt enkelt. Men det kommer alltid på något vis vara mitt husband.

7/10

Låtlista

1. Alias
2. Everything’s Gone
3. Where the Dead Ships Dwell
4. All for Me
5. Call My Name
6. Cloud Connected
7. Behind Space
8. Graveland
9. The Hive
10. Colony
11. Pinball Map
12. State of Slow Decay
13. The Chosen Pessimist
14. Only for the Weak
15. Monsters in the Ballroom
16. Deliver Us
17. The End
18. The Mirror’s Truth
19. I Am Above
20. Take This Life

Mercyful Fate

Ett band och framförallt en röst som satte stort avtryck i mig som tonåring. Att nu stå framför detta bands scen får mig att rysa. Klockan är över 12 på natten och stämningen går att ta på.

Skynket faller och vilken scen med trappor trummorna högt placerat längst upp en balkong med ett pentagram med en get tecknet för Lucifer. Bandet kommer ut till introt på «The Oath», King Diamond äntrar scenen högst upp iförd get mask.

Publiken är med på en gång. Sen är det bara en lång härlig resa genom hela konserten. Kingan är i högform med olika klädbyten, där han slutar med den klassiska höghatan. Hela kvällen avslutas med «Satan’s Fall» från skivan Melissa (1983) tala om att musiken håller. Fantastiskt kul att se så många yngre människor i publiken. Ett magisk framträdande av detta kultförklarade band.

King Diamond är den riktiga kungen.

9/10

Låtlista

1. The Oath
2. The Jackal of Salzburg
3. A Corpse Without Soul
4. Black Funeral
5. A Dangerous Meeting
6. Melissa
7. Doomed by the Living Dead
8. Curse of the Pharaohs
9. Evil 
10. Come to the Sabbath
    Encore:
11. Satan’s Fall

---

LÖRDAG

Eleine

Nästan varje år kommer det ett band som går rakt in i hjärtat.

Svenska bandet Eleine såg jag första gången 2016, just här på Sweden Rock. Ett band som föll lite i glömska för mig. Men så såg jag bandet live i vintras och tyckte att det va super bra. Eleine spelar en tung symfonisk metal med mycket inlevelse. Sångerskan Madeleine Liljestam har en sammets len röst som lägger sig över musiken. Personligen skulle jag vilja att Madeleine tog i betydligt mer i vissa partier. Man hör att hon har det i sig. 

Spelningen på SFR spelades in. Så vid sådana tillfällen plockar man ju fram det bästa man har, och det tycker jag verkligen att bandet gjorde. Spelningen i vintras va bra, men här har man snäppt upp ett par steg till. Allt sitter in i minsta detalj och Madeleines dans och inlevelse är imponerande. 

Om jag bara lyssnat på deras låtar på Spotify skulle effekten inte alls blivet lika stor. Det här bandet ska helt klart ses live. Eleine kommer till Norge som förband till Sonata Arctica. Missa inte detta tillfälle, Trondheim 22 oktober och Oslo 23 oktober.

7/10

Within Temptation

Äntligen dags att få till baka detta fantastiska band till Sweden Rock. Mina förväntningar är höga, tittar man upp på scenen ser det riktigt bra ut. Bakgrunden är en stor videoskärm med ett jätte ansikte framför. 

«Our Solemn Hour» dundrar ut ur högtalarna, en perfekt öppningslåt. Man kan riktigt se hur alla musikerna på scenen har ett stort behov av att nu äntligen få spela live igen. Sångerskan Sharon den Adel glittrar med sin guldtopp och sitt otroliga leende. Publiken är helt med från början, men det blir helt otroligt gung när andra låten «Faster» dundrar ut ur högtalarna. En av gruppens största låtar. Nu har det tuffat i gång på riktigt alvar.

Detta är bland det bästa jag set live.

Kvälls solen lyser upp scenen och får hela Sweden Rock publiken att bara le. Tredje låten är «Paradise (What About Us)» en duett med Tarja. Efter sen låten är jag helt säker på att detta är festivalens bästa akt. När man hör «Stand My Ground» som släptes 2004, slår det mig att Sharon har fått mer tryck, fylligare och bredare röst. Många av de klassiska låtarna från början av 2000 talet låter ännu bättre nu live.

Avslutningen är helt magisk med «Mother Earth» med en publik som sjunger med och bara njuter av den magiska stämningen. Detta är bland det bästa jag set live. 

9/10

Låtlista

1. Our Solemn Hour
2. Faster
3. Paradise (What About Us?)
4. The Reckoning
5. In the Middle of the Night
6. Stand My Ground
7. Entertain You
8. Shed My Skin
9. What Have You Done
10. And We Run
11. The Purge
12. Raise Your Banner
13. Supernova
14. Ice Queen
15. Stairway to the Skies
16. Mother Earth